Förlovningsring på höger hand

Att skaffa en förlovningsring är inte vilket inköp som helst. Det är ett smycke fullt av kärleksfullhet, glädje och omtanke. Ringen kan se ut på många olika sätt och det är viktigt att den passar bärarens smak och personlighet. I västvärlden symboliserar förlovningsringen ett löfte om en vacker och givande framtid tillsammans, och den bärs vanligtvis på höger hand. Men varför är det så? Och varför bär svenskar den på vänster hand i stället? 

En gammal tradition

Traditionen att bära förlovningsringen på höger hand går tillbaka till gamla föreställningar om vad ett äktenskap betyder. Förr var det vanligt att ett giftermål snarare var ett affärsavtal än en romantisk händelse, och det var ett sätt att förena familjer och egendomar. Hela nationer kunde sammanfogas genom äktenskap, och därför betraktades kärlek och känslor som sekundära. Tyckte paret om varandra var det givetvis lyckosamt, men inte nödvändigt. I det sammanhanget ansågs alltid höger hand vara den lämpliga då den symboliserade trovärdighet och ärlighet, medan den vänstra betraktades med misstänksamhet. Många trodde att vänsterhanden var förknippad med mörkrets makter, och det latinska ordet för vänster var sinistram, vilket finns som lånord i svenskans "sinister" som betyder olycksbådande, mörk och kuslig. Att skaka hand vid en affärsuppgörelse skedde därför alltid med höger hand, och skulle man gå in i ett hus eller på en båt för första gången gjorde man det med höger fot. Alltså föll det sig naturligt att förlovningsringen skulle sitta på höger hand och därmed representera ett trovärdigt löfte. Idag fortsätter just den traditionen i länder som Grekland, Spanien, Portugal, Norge, Österrike och Schweiz.

Därför föredrar svenskar förlovningsringen på vänster hand

Än idag är det vanligast att bära förlovningsringen på höger hand, men det finns undantag. I Sverige har man burit den på vänster hand sedan länge, och även i USA och i Storbritannien. Enligt en urgammal trosföreställning som kan härledas ända tillbaka till antikens Egypten går det en "kärleksådra" från vänster ringfinger till hjärtat, och därför föredrogs vänsterhanden för förlovningsringar. Om det här diskuterades det en hel del under medeltiden, eftersom många ansåg det vara en hednisk tradition som inte platsade i den kristna kulturen. Med tiden jämnade skillnaderna ut sig, men det är fortfarande vänster hand som gäller i Sverige. Även här finns det dock undantag. Om en person är vänsterhänt kan denne ibland välja att bära sin förlovningsring på höger hand i stället av rent praktiska skäl, så att den inte är i vägen när diverse sysslor ska utföras.

Förlovningsringar som byter hand

I vissa kulturer är det sed att byta handen som förlovningsringen sitter på efter att äktenskapet ingåtts. På så sätt visar bäraren att denne gått från löftesstadiet till själva uppfyllandet av sagda löfte, och är en kulturell signal som visar personens sociala status. Ibland varierar också bruket gällande förlovningsringen och vigselringens placering i relation till varandra - i Sverige är det till exempel vanligast att de bärs tillsammans. Ytterligare ett undantag är Nederländerna, där man enligt gammal sed bär förlovningsringen på höger hand om man är protestant och vänster om man är katolik.